Det är en viss Eva Sternberg, familjerådgivare, som sitter och menar att pappaledighet har lett till större antal olyckor hos barn. Att pappaledighet är farligt. Att papporna inte har har inbyggt i sina hjärnor att barnen rör på sig enligt vissa mönster och så vidare och därför är direkt olämpliga att ta hand om barn.

Denna familjerådgivare blev tydligen publicerad i någon tidning i går. Måste ta reda på och läsa innan jag skriver mer, men hon verkar helt jävla pantad. 

Hon hävdar att kvinnor genom evolutionen har en inbyggd vetskap om vad barn behöver och att män ska syssla med sånt som män har evolverad kunskap i. (I artikeln sägs ha uttryckts att detta involverar att skjuta bisonoxar.)

Hon gömmer sig bakom en massa forskning och statistik som inte verkar peka på just detta, men som i en fri tolkning skulle kunna skruvas till att pappor är odugliga och livsfarliga för barnen.

Som sagt ska jag läsa mera... 

Jävla idiot-tant. 

Programledaren Jenny berättar under intervjun att hon har tre lite större barn hemma och att pappan varit hemma och inget otäckt har hänt och tantarslet replikerar: "Ja, än så länge i allafall" med ett triumferande ansiktsuttryck.

BAAAH!

Har hängt i kundtjänsts köer i rätt många minuter hittills och jag är fortfarande inte nöjd. Jag kan inte lyssna eller se på varesig SVT eller SR.  Det hänger sig ordentligt och ingen av teknikerna har kunnat förstå vad som är fel. Morr!

Till råga på allt kunde jag ju inte uppdatera bloggen via telefonen "bara sådär" heller... Det är visserligen programmets fel, men i allafall! Fan, det ska ju funka!

Nog om det.. jag går inte bara runt och är irriterad på materiella ting.. Det händer mycket fina saker oxå.

Vi har en liten tös som sitter helt själv och som precis har fått sin första tand. Dessutom "pratar" hon konstant... från 06 på morgnarna till 18 på kvällen och ibland lite till.

Det andra söttrollet börjar lära sig att stå på alla fyra om man hjälper honom lite på traven. Han älskar hoppgungan och har nyligen upptäckt att det bor en mask i blöjan som man kan dra i när man badar. 

Jag och Fredrik börjar så smått få lite reda i vardagen. Vi är fortfarande lika trötta, men psyket är bättre. Vi planerar just nu för inköp av bilbarnsstolar och en tripp till södermanland till påsk. 

Förhoppningsvis kan vi hälsa på lite nära och kära under tiden vi är uppe. Men framförallt ser vi fram emot att gosa med mina föräldrar och äta påskmat! 

Oj.. måste avbryta skrivandet för ett blöjbyte på en gnällfröken!

Barnen har hunnit bli dryga halvåret nu och det känns helt otroligt hur tiden flyger iväg. Det var inte länge sedan Fredrik och jag satt och letade små små tecken på eventuella leenden och jublade stolt när en av dem lyckats snärja in fingrarna i skallran så pass att den såg ut att lyftas.

Nu skrattas det. Det bankas med grejer. Skallror, träklossar och nallar flyger och far, det snackas (bara hittepå-ord än sålänge, men snart så!), frustrerande tjut får trumhinnorna att svida och snart måste hela huset barnsäkras. Hejohåå!

Barnen äter nu ett mål gröt, en smakportion mat och riktig välling förutom modersmjölksersättningen. En och annan majskrok slinker oxå ner (eller sätter sig halväten och slemmig som en klick gult klister på kläder och leksaker).  

I övrigt så har vi, som resten av landet, haft den mest rejäla vintern sen mitten av förra seklet. Detta har inneburit att vi spenderat mycket tid inomhus. Svårt att gå med vagnen när grusvägen står oplogad och sikten är noll.

Vi har inte haft några nedrasade tak, men däremot en liten läcka till följd av en kraftig isklump i dalen mellan takplåtarna. Det verkar som att vi klarat oss från skador i större omfattning. Vi kanske får lyfta ut ett par skivor isolering och byta sen när det är torrt och varmt ute.

Annars har vi inte mer än muttrat över hur stor elräkningen riskerat bli. Det är ju faktiskt riktigt vackert med snö och dessutom blir det ljusare och "gladare" ute och det har nog i mångt och mycket kvävt ett par stycken begynnande vårdepressioner.

Har skaffat mig en schysst telefon nu och kommer troligen kunna uppdatera bloggen via den. Då skriver jag kanske inte mer än ett par rader per tillfälle, men det är ju i varje fall bättre än inget!

Jag ska skriva en liten lista på viktiga saker som hänt sedan sist i kommande inlägg!

Snart nog ska jag börja pilla lite med hela hemsidan. Det är lite annat som måste komma före nu ett tag bara!

Ska dock passa på att göra lite reklam för min vän Beckahs blogg och en tävling hon just nu har i samarbete med Babykungen.se

Bland övriga inlägg finns intressanta berättelser om bland annat livet, föräldraskap och graviditet blandat med samhällskritiska åsikter och reflektioner.

I övrigt kan jag meddela att allt är bra med hela lilla familjen. Vi ser fram emot vårat första julfirande tillsammans och det kommer att ske hemma hos barnens mormor och morfar.

Utveckligen går i raketfart. Från antydan till leenden har vi nu stora skrattande munnar och knorrande ljud och flirtiga ögon. Det är fullkomligt underbart att ha barn!

Puss på er och glöm inte att tävla hos Beckah nu! 

Nädå, det tror jag inte på allvar, men det känns onekligen lite lättare att kunna söva EN kotte och sedan är det lugnt ett tag. Eller gosa med EN vaken bäbis utan risk att det börjar gnissla från nästa. Slippa väcka en bäbis för matning för att inte hamna helt i osynk eller bara för att det är en lämplig tidpunkt eftersom den andra just somnat.

TVÅ individer betyder två olika humör, två olika benägenhet att sova, två olika matbehov och så vidare. Lite trixigt minsann. En rejäl skopa tålamod är nödvändig.

Men, jag vill inte byta för allt i världen! Men det är verkligen fullt upp. På allvar!

Mina små börjar tjocka till sig ordentligt nu. Malte vägde ett par hekto över fyra kilo vid sista vägningen och Ebba hade klättrat ytterligare ett par hundra gram över tre kilo. Ska tillbaka på måndag eftermiddag igen och då blir jag inte förvånad om Malte närmat sig fem kilo.

Fredrik har nu jobbat två tredagarsveckor, vilket har varit en skön start på ensam-mammaledigheten. Det funkar förvånansvärt bra att vara själv hemma med barnen, men det blir inte så mycket annat att göra än att diska flaskor, koka ersättning, mata barn, byta blöjor, söva och ge barnens vakentid visst nöje. Än har jag inte fått mer respons på barnvise-medleyna än stora ögon och flåsande munnar. Antar att det är ett bra betyg. De är lite för små för att visa något större känsloregister tydligt. Får ta det som en komplimang att de inte storgrinar när jag sjunger! :)

Annat som hänt på Yxet sedan sist jag bloggade är att Egon verkar ha bestämt sig för att bli innekatt. Han har vägrat gå ut och har således hittat på alternativa toalettplatser i form av potatiskorgar, babysitter, tvättkassar och Fredriks man-bag.

Först trodde vi att han protesterade över barnens stora platstagande i vårt hem, men efter närmare studerande så verkar han jätteglad och nyfiken på dem. Vi har fått inhandla kattlåda. Inget kul givetvis eftersom vi klarat oss utan sedan ett år tillbax, men vad gör man. Risken att ha en nerpissad barnvagn är inget alternativ.

Nu är Malte hungrig... Off I go!

Det är helt sannslöst hur fort tiden går. Jag hoppas verkligen att jag utnyttjar tiden väl och njuter ordentligt så att jag inte glömmer hur den här tiden var om låt säga tio-femton år.

Min mamma och jag pratade om det för några dagar sedan. Det där med att verkligen umgås med sina barn. Hon visade visst tvivel på sin egen närvaro under min och brorsans uppväxt. Att hon inte hittat på tillräckligt med roliga, utvecklande saker och så vidare. En tanke som enligt mig är befängd. Jag är fullkomligt övertygad om att jag har haft de bästa två föräldrar man någonsin kan få och att de har gjort precis rätt. Heeela vägen och fortfarande.

Men det är nog kanske mödrars lott. Ett visst mått av känslan otillräcklighet verkar vara en ständig följeslagare.

Jag har lugnat ner mig lite angående mina krav på mig själv. Månne är det att jag klarat de senaste tre dagarna, då Fredrik börjat jobba, med kantstött bravur. Visst dröjer det innan jag får rutiner som funkar, men det tar sig för varje timme känns det som.

I går var jag till vårdscentralen helt själv med båda barnen och INGEN av oss fick panik! Gött!

I kväll kommer mamma och pappa hit. Det ska bli så underbart roligt. Framförallt längtar jag efter att få se minerna när de träffar barnen igen. Malte har ju lagt på sig till köttkorvs-modell och Ebba är mer normalviktig nu och inte någon fågelunge längre.

Känner på mig att det här blir en superhelg!

Äntligen har nymodigheterna kommit ikapp sig i det gamla torpet. Tvättmaskin och torktumlare står nu stadigt på plats i vårt sprillans nya badrum. Underbart!

Slut med släpande av tvätt till grannen. Slut på torkställningar i sovrummet. Slut på ombytesångesten när man inser att alla finkläder ligger i tvättkorgen och man just blivit bjuden på spontanmiddag.

Fram för tomma tvättkorgar, stora högar rena fluffiga skötbordshanddukar. Fram för rena favoritplagg. Fram för komfort!

Halleluja!

Känns mäkta lyxigt kan jag säga.

Har fått smaka på lite hur det är att vara själv med barna nu några gånger när Fredrik varit ute och klippt gräs, varit och handlat eller kört röjsåg. Det har funkat bra, men det är fasiken lite knixigt att hantera de små samtidigt.

Ebba är fortfarande så vinglig i huvudet att det känns lite obehagligt att bara använda en hand att lyfta upp henne med. Men vad gör man när jag har en gråtande Malte i ena näven mot kroppen och Ebba ligger och gallskriker i sängen och vill upp? Det blir en balansakt av rang och jag hoppas verkligen att barna förlåter mig för osmidigt hanterande, men jag gör så gott jag kan. Jag skattar mig lycklig för mina stora och långa händer!

I dag matade jag Ebba till exempel och Malte satte igång i vagnen efter vår utetur. Totalt panikskrik! Det fick bli en habrovink där jag fiskade upp honom och lade i knät. Klädde av honom jackan med ena handen och försökte hålla i både Ebba och nappflaskan med andra. Malte fick dela syrrans flaska ersättning då hon valt att ta en liten paus och med två halvmätta bäbisar kunde jag sen värma på nästa laddning och tillfredställa vidare.. Inte den bästa lösningen, men för stunden funkade det. Tur att de inte en av dem är förkyld eller nåt! 

Aja, det löser sig!

I kväll har hela familjen varit över till grannarna tillika barnens farmor och farfar och käkat pizza, druckit vin och kollat tv. Riktigt mysigt! Tack vare att det var hämtmat så kunde vi avnjuta ett HELT avsnitt av Idol utan avbrott och äta medans maten var varm! (Vanligtvis så lagar vi mat i stafett under den timmen och försöker kasta i oss lite var innan föräldrajobbet kallar för matning och blöjbyte.)

Apropå det... nu blir det nattmatning och hopp i kull. I morrn ska vi förhoppningsvis hitta en tvättmaskin och torktumlare. Hoppas hoppas!

Har haft ett par jobbiga nätter nu. Natten till igår innebar matning i otakt, vilket betyder att jag var vaken mer än jag sov under natten. I natt hade jag urpumpad mamma-mat och vi kunde ge båda barnen samtidigt. Dock vägrade lilla Ebba somna efteråt och jag ville testa fem-minutersmodellen.

(Det vill säga att man nattar barnen genom att lägga dem EN gång. Vid gnissel går man in efter en minut och kollar till. Inget prat och vyssjande. Sedan fortsätter man att öka på en minut mellan varje "koll" och oftast har man sovande barn efter fem-tio minuter.)

Jag har läst om föräldrar som testat att anamma denna läggningsmetod och som säger att det blir jobbigt första nätterna, men snart nog så vänjer sig barnen vid att det inte är nån idé att ligga och vara arg. Ebba var riktigt fly förbannad...

Efter en och en halv timme började jag ledsna.. det var många hopp upp ur sängen för att rätta till nedsparkade filtar, fixa lite extra fluff i kudden eller bara lägga en trygg hand på magen eller pannan. Hon fortsatte skrika. Sen "högg" hon efter min hand ett par gånger och jag fattade att stackarn inte var riktigt mätt. När det problemet var fixat somnade hon på första försöket!

I natt lär vi tanka båda ungarna så fulla att det droppar bröstmjölk och ersättning ur öronen på dem!

Vår badrumsinredning börjar ta sig oxå! Fredrik skruvade ihop skåpen i går och jag har varit och fixat lite färg till skåpsluckorna idag. Vi köpte IKEAS luckor "Lidingö" vilka visade sig se pissgula ut i kombination med ett lite vitare kakel. Har oxå fixat olja till ekskivan som ska ligga uppepå. Tjusigt värre blire!

Apropå inget...

Gillar det faktum att jag kan ha mina jeans igen (om jag inte knäpper översta knappen), men fan vad jag har blivit kompis med mysbyxor. Svidar om och proppar i mig lite lakrits innan dagens tredje pumpning.

____________________________________________

Förtydligande:

Det är givetvis en light-variant av fem-minutersmodellen vi kör eftersom barnen är så små. Och det går inga fem minutrar där ett barn får ligga och skrika för full hals. Vi studsar upp så fort det låter från spjälsängen!

Man kan säga att vi inspirerats lite av metoden snarare än att vi tänker använda den i nuläget.

Vi tröstar givetvis om det är ihållande gråt och kollar om det är något som är fel. Vi låter inte nån ligga ledsen såklart. Dock är vi inte överdrivet vyssjande om någon sparkat av sig filten eller tappat nappen och är tydligt arg.

Vi sköter nattmatning och blöjbyten med ett väldigt lugn i halvmörker och pratar inte högt med varann i sovrummet. Vi hoppas att det ska resultera i en trygghet hos barnen att vi är där och kollar även om vi inte säger så mycket. De kan förhoppningvis få vanan att somna utan att vi bär runt på/håller i dem eller sitter och tittar på dem.

Kanske är det sistnämnda inget som är karaktäristiskt för fem-minutersmetoden, men vi känner att vi kan få barnen att somna om lättare efter nattmatningen genom att göra så.

Jag fullkomligen njuter av att ta långa promenader med barnen. Inser oxå att jag kommer att knalla av mig en hel del kilon då min favoritväg innebär två rejäla backar. Det gör det ju inte direkt mindre trevligt!

Har tagit en redigt lång sväng idag. Det blev nog totalt tre kilometer i relativt högt tempo. Gött är det att känna att jag kan röra mig igen. Med graviditetens "handikapp" i färskt minne har jag idag nästan tårögt rensat lite ogräs och njutit av faktumet att jag KAN sitta på huk, jag KAN nå backen, jag KAN böja mig ordentligt utan tillstymmelse till halsbränna!  Har gått ner totalt 23 kilo i detta nu.

Hoppas på liknande väder i morgon. Sol och lite svag blåst. Kanske kan jag få med mig Fredrik på promenaden. Vore mysigt att vara ute tillsammans hela lilla familjen.