« Hipp Hipp Hurra! | Home | Jag prioriterar! »

Fullt upp!

Ja, jisses. Jag säger det igen. De som har EN bäbis måste ha rena rama semestern! ;)

Nädå, det tror jag inte på allvar, men det känns onekligen lite lättare att kunna söva EN kotte och sedan är det lugnt ett tag. Eller gosa med EN vaken bäbis utan risk att det börjar gnissla från nästa. Slippa väcka en bäbis för matning för att inte hamna helt i osynk eller bara för att det är en lämplig tidpunkt eftersom den andra just somnat.

TVÅ individer betyder två olika humör, två olika benägenhet att sova, två olika matbehov och så vidare. Lite trixigt minsann. En rejäl skopa tålamod är nödvändig.

Men, jag vill inte byta för allt i världen! Men det är verkligen fullt upp. På allvar!

Mina små börjar tjocka till sig ordentligt nu. Malte vägde ett par hekto över fyra kilo vid sista vägningen och Ebba hade klättrat ytterligare ett par hundra gram över tre kilo. Ska tillbaka på måndag eftermiddag igen och då blir jag inte förvånad om Malte närmat sig fem kilo.

Fredrik har nu jobbat två tredagarsveckor, vilket har varit en skön start på ensam-mammaledigheten. Det funkar förvånansvärt bra att vara själv hemma med barnen, men det blir inte så mycket annat att göra än att diska flaskor, koka ersättning, mata barn, byta blöjor, söva och ge barnens vakentid visst nöje. Än har jag inte fått mer respons på barnvise-medleyna än stora ögon och flåsande munnar. Antar att det är ett bra betyg. De är lite för små för att visa något större känsloregister tydligt. Får ta det som en komplimang att de inte storgrinar när jag sjunger! :)

Annat som hänt på Yxet sedan sist jag bloggade är att Egon verkar ha bestämt sig för att bli innekatt. Han har vägrat gå ut och har således hittat på alternativa toalettplatser i form av potatiskorgar, babysitter, tvättkassar och Fredriks man-bag.

Först trodde vi att han protesterade över barnens stora platstagande i vårt hem, men efter närmare studerande så verkar han jätteglad och nyfiken på dem. Vi har fått inhandla kattlåda. Inget kul givetvis eftersom vi klarat oss utan sedan ett år tillbax, men vad gör man. Risken att ha en nerpissad barnvagn är inget alternativ.

Nu är Malte hungrig... Off I go!