Fullt upp!

Ja, jisses. Jag säger det igen. De som har EN bäbis måste ha rena rama semestern! ;)

Nädå, det tror jag inte på allvar, men det känns onekligen lite lättare att kunna söva EN kotte och sedan är det lugnt ett tag. Eller gosa med EN vaken bäbis utan risk att det börjar gnissla från nästa. Slippa väcka en bäbis för matning för att inte hamna helt i osynk eller bara för att det är en lämplig tidpunkt eftersom den andra just somnat.

TVÅ individer betyder två olika humör, två olika benägenhet att sova, två olika matbehov och så vidare. Lite trixigt minsann. En rejäl skopa tålamod är nödvändig.

Men, jag vill inte byta för allt i världen! Men det är verkligen fullt upp. På allvar!

Mina små börjar tjocka till sig ordentligt nu. Malte vägde ett par hekto över fyra kilo vid sista vägningen och Ebba hade klättrat ytterligare ett par hundra gram över tre kilo. Ska tillbaka på måndag eftermiddag igen och då blir jag inte förvånad om Malte närmat sig fem kilo.

Fredrik har nu jobbat två tredagarsveckor, vilket har varit en skön start på ensam-mammaledigheten. Det funkar förvånansvärt bra att vara själv hemma med barnen, men det blir inte så mycket annat att göra än att diska flaskor, koka ersättning, mata barn, byta blöjor, söva och ge barnens vakentid visst nöje. Än har jag inte fått mer respons på barnvise-medleyna än stora ögon och flåsande munnar. Antar att det är ett bra betyg. De är lite för små för att visa något större känsloregister tydligt. Får ta det som en komplimang att de inte storgrinar när jag sjunger! :)

Annat som hänt på Yxet sedan sist jag bloggade är att Egon verkar ha bestämt sig för att bli innekatt. Han har vägrat gå ut och har således hittat på alternativa toalettplatser i form av potatiskorgar, babysitter, tvättkassar och Fredriks man-bag.

Först trodde vi att han protesterade över barnens stora platstagande i vårt hem, men efter närmare studerande så verkar han jätteglad och nyfiken på dem. Vi har fått inhandla kattlåda. Inget kul givetvis eftersom vi klarat oss utan sedan ett år tillbax, men vad gör man. Risken att ha en nerpissad barnvagn är inget alternativ.

Nu är Malte hungrig... Off I go!

Hipp Hipp Hurra!

Mina barn fyller en månad idag!

Det är helt sannslöst hur fort tiden går. Jag hoppas verkligen att jag utnyttjar tiden väl och njuter ordentligt så att jag inte glömmer hur den här tiden var om låt säga tio-femton år.

Min mamma och jag pratade om det för några dagar sedan. Det där med att verkligen umgås med sina barn. Hon visade visst tvivel på sin egen närvaro under min och brorsans uppväxt. Att hon inte hittat på tillräckligt med roliga, utvecklande saker och så vidare. En tanke som enligt mig är befängd. Jag är fullkomligt övertygad om att jag har haft de bästa två föräldrar man någonsin kan få och att de har gjort precis rätt. Heeela vägen och fortfarande.

Men det är nog kanske mödrars lott. Ett visst mått av känslan otillräcklighet verkar vara en ständig följeslagare.

Jag har lugnat ner mig lite angående mina krav på mig själv. Månne är det att jag klarat de senaste tre dagarna, då Fredrik börjat jobba, med kantstött bravur. Visst dröjer det innan jag får rutiner som funkar, men det tar sig för varje timme känns det som.

I går var jag till vårdscentralen helt själv med båda barnen och INGEN av oss fick panik! Gött!

I kväll kommer mamma och pappa hit. Det ska bli så underbart roligt. Framförallt längtar jag efter att få se minerna när de träffar barnen igen. Malte har ju lagt på sig till köttkorvs-modell och Ebba är mer normalviktig nu och inte någon fågelunge längre.

Känner på mig att det här blir en superhelg!