Första!

WOW! Trots tråkväder med regn och bara ett fåtal plusgrader så har jag fått vårkänslor idag!

Petade ner lite lökar i höstas. De första lökarna jag köpte till vår egna trädgård. Och nu tittar de upp bland vintertorra ölandstokar, kattbajsgödslad täckbark och gamla lönnlöv.

Det känns nästan som att ha fått barn!

Händelselöshetshantering.

Jag är uttråkad.

Tror jag.

Känner att jag inte på länge hittat den energi som är jag.

Försöker hitta på saker i vardagen, men lyckas ganska ordentligt dåligt. Har hamnat med ena foten i tv-träsket och tycker mig ibland få ut nåt av skräniga daytime-shows som RachelRay och Ellen DeGeneres. Huga, jag har till och med tittat på Oprah!

Men jag tror inte att de ger mig så mycket mer än dålig smak i munnen om jag ska vara ärlig. Efter fem timmar i soffan mår jag rätt dåligt över att inte ha kunnat förmå mig till nåt vettigare. Möjligen har jag blivit lite mer kunnig om Hulk Hogans nuvarande liv (!) och hur jäkla mycket amerikaner är villiga att förnedra sig för en stund i rutan. Men i övrigt har det snarare sugit must ur mig än gett något tillbaka.

Inspirationen har liksom stannat av. Jag undrar om den tänker komma tillbaka?

Samtidigt som jag vet att jag inte är ett dugg värdelös för att jag är utan jobb och inte kan hitta på saker i nuläget, så är det klart att det tänket finns där och gnager lite i bakhuvudet.

Jag har provat att ta upp lite virkning men blev så jädra missnöjd med en grön robot jag försökte tillverka att jag inte har lust att försöka med nåt annat.

Bakade scones igår i hopp om att hitta lite sug efter huslighet och kände bara att - fasiken va bra att det finns mataffärer.

Jag gnäller inte och om jag analyserar riktigt så mår jag nog rätt gott för det mesta, men idag känns brevpostning och tankning som vasaloppet för en otränad skalbagge.

Well. Må det bli sol och värme och låt dagsmejan lena våra nariga själar med sin honung. Låt våren omfamna oss och ge oss styrka!

Halleluja!

Skön, känslosam helg.

Som alltid när jag åker hem till päronen så fylls jag av harmoni och kärlek. Så till den milda grad att jag nästan alltid grinar när det är dags att åka hem.

Härligt!

Samtidigt längtar jag hem till mitt och Fredriks hus och kattbarnen så fort jag är hemifrån. Såklart. Så jag överlever.

I vanlig ordning umgicks vi hemma i huset. Tog en promenad och åt god mat. Det blev oxå en sväng till Outleten där Fredrik fyndade fina tröjor och jeans. Najs.

Och i vanlig ordning gick tiden åt helvete för snabbt.

Nu är jag tillbax i lunken - arbetslöshetslunken. Det är riktig motvind just nu på arbetsmarknaden. Jag behöver väl inte förklara närmre. Har fått nej från ett par ställen och väntar besked från några andra. Ska på intervju på fredag, men jag är tveksam till om det är ett jobb som passar. Men, jag gör nästan allt för att farbror arbetsförmedlare ska vara nöjd och låta bli att meddela a-kassan att jag inte är värd deras pengar.

En gör så gott en kan helt enkelt.

Vill inte vara en gnällspik.

Fick ett mail på den oumbärliga ansiktsboken i går.

En som beklagade att det verkade vara tungt för mig nu efter att ha läst min blogg.

Då kom jag på att jag kanske borde skriva något positivt här för en gångs skull - precis som intentionerna var från början.

Idag är jag på bra humör. Positivt va?!

Jag är förvisso trött och känner mig snorig och halvförkyld, men ändå lite glad.

Anledningen är ett spontanbesök av Åsa. Det gjorde jättemycket för själen.

Jag ser oxå att solen skiner på min stuva, vilket gör att fönstrena ser groteskt skitiga ut, men ute är det vackert och kvittrarna fåglar!

I morgon ska jag och prinsen åka till södermanland och hälsa på mamms och papps. Det gör att jag mår gott inombords.

Så det är faktiskt fina saker som sker trots mitt ynkande och gnällande. Jag glömmer ofta bort att skriva om dem.

En sån fin liten sak som att jag tror att Egon berättade för mig i morse att han tappat sitt halsband och lät jätteolycklig, kan göra en dag värd att kategoriseras som bra.

Fint med kommunikation.

Nu ska jag ta mig an tvätt. Även det känns inte lika jobbigt idag.

Saker man antas veta.

Är att a-kassan "sitter och väntar på arbetsgivareintyg".

Ringde igår och undrade vad tusan som hade hänt med mitt ärende.

I början av januari skrevs jag in på arbetsförmedlingen och ett par dagar därpå postade jag ansökan om ersättning till a-kassan. Inget svar.

Ingenstans whatsoever står det att man i samband med sin ansökan ska skicka arbetsgivareintyg.

"Det borde du väl förstå att vi måste ha ett arbetsgivareintyg?"

Öh, ja, kanske om jag verkligen analyserar hur det har gått till förut när jag begärt stämplingspengar, men rakt av - nej, det hade jag inte en tanke på i första skedet.

Man kan ju tycka att a-kassan, om de saknar uppgifter, ska höra av sig till den sökande med den informationen. 

Nu tar det ytterligare tid för mig att få mina så väl behövda slantar. Min arbetsgivare har lovat att han ska fixa ett så fort det finns möjlighet, men sen ska det kopieras, vidimeras och skickas in till kassan och allt ska komma i kapp innan jag ens kan fylla i några kassakort. Bah!

Det är så bakvänt i byråkratin många gånger. Det är likadant med sjukpenning via försäkringskassan. Du ska SJÄLV veta vad det är du behöver göra för att överhuvudtaget få hjälp idag.

Sjukvården är nästan lika illa.

När jag bodde i småland fick jag ofta själv berätta för läkaren vad det var jag behövde och inte behövde när jag klappat in i väggen.

Om man inte har den orken då?!

Jag blev erbjuden sömnpiller och alla möjliga konstiga mediciner, men tackade nej.

Hade jag sagt ja vet jag inte hur det hade slutat om jag ska vara ärlig.

Jag kan bara försöka ana mig till hur jäkla svårt det måste vara för invandrade nysvenskar att försöka ta sig fram i skiten.

Men jo... vi har ett skitbra system i vårt land. Massa fiiina räddningslinor för de svaga i samhället - mmm visst - i teorin. Så vackert känns det fasiken inte i praktiken.

Spam, wonderful spam!

Har haft problem med lite för många kommentarer som består av spam med rejäla sexuella undertoner. Inte trevligt.

Så numera har jag sagt till sidan att jag vill granska kommentarer innan de publiceras.

Bli inte frustrerade om era ord inte syns direkt och sluta för guds skulle inte att kommentera, men bara så att ni vet - jag kollar dem först!

Annars är det okej. 

Har haft en ganska bra helg. Trevligt i går, lördag, då det först var treårskalas i Rydal och sedan schlagerkväll i Landvetter hos en fd. jobbarkompis. Ja, jag såg eländet.. Skrattade gott när storfavoriterna snopet fick gå hem utan ens så mkt som en reservplats. Kul att umgås lite i galen stämning och fruktansvärt mumsigt att dippa morotar och dricka apelsinläsk!

Idag väntade jag tappert i soffan på alpina tävlingar, men förgäves. Istället blev det hockeyfinal, vilket var rätt kul. Jag vet inte när jag såg en match senast.

Längtar till nästa helg då det blir besök hemma hos mamma o pappa.

Over n' out för den här gången.

Duktig, duktig liten bil.

Var uppe med tuppen i morse - that's Fredrik - eller åtminstone strax efter, för att åka till bilprovningen.

Det gick bra.

Inte en endaste liten notering eller "bra att veta" och det kändes såklart bra. Det medför ju alltid en viss liten stress att åka och kontollera saker. Kontrollanters jobb är ju verkligen att leta fel, fy vilket negativt jobb, men ändå. Nu kan jag slappna av och köra på ett år till eller tills maskinen säger nej.

Har annars inte så mkt att berätta. Jag mår inte jättebra just nu. Saknar energi och vilja.

Får ständigt frågan från flera håll: "Hur går det med bygget?"

Vad ska jag säga?

Jag orkar inte titta på det just nu. Tanken på spackeldamm innanför tröjan ger mig gåshud av obehag. Jag vill inte, vill inte.

Det lär ju ändra på sig snart, men jag känner mig så jäkla stressad.

Det räcker att jag och Fredrik har satt upp riktlinjer för vad vi ska hinna tills när och får ständigt revidera och flytta fram eller tillbaka. Vi behöver inte folk utifrån som kontrollerar oss. För då får jag samma känsla som inför kontrollbesiktningen. Letas det fel?! Vad står på? De jobbar inte?! Är det nåt som är på tok?

Det är klart att man får fråga oss hur det går. Lite då och då. Självklart. Men inte hela tiden.

Nej, vi har en paus - med byggandet. Thats it.

Suck.

Hmmz.

Jag har märkt att vissa inlägg bara försvinner och att jag måste komma ihåg vilka jag skrivit och sedan söka efter dem och ompublicera dem. Det stör mig lite. Ska ta upp det med Martin.

Skit samma i nuläget.

Är inte jättefullproppad med energi såhär i gråtråket. Iofs har det varit sol och fint väder i två dagar, men då har det inte matchat så bra med mitt allmäntillstånd och jag har mest legat och ynkat.

Det har förvisso dykt upp lite extrapass på flygplatsen under veckan som gått, vilket jag verkligen uppskattar. Det känns jätteroligt att veta att de vill ha just MIG. När det gäller extrapass behöver ingen LAS-lista följas utan arbetsledarna ringer till den de tror vill och kan och som de kan lita på. Nästa gång blir på fredag eftermiddag/kväll, då jag vet att jag kommer att vara leadagent. Kul!

Idag, måndag, är jag ensammen hemma för första gången på typ en månad. Fredrik har varit ledig och det har känts lyxigt att slippa vakna själv. I morse var det jättetomt.

Medan han säkert har haft det skittråkigt på sitt arbete så har jag fikat med Åsa och Bus samt sökt ett jobb till. Hoppas Hoppas! Det vore gutt att ha nåt klart innan sommaren.

Tyvärr söks det mest sommarvikarier just nu, så i brist på bättre får jag väl så smått ställa mig in på att söka nytt IGEN när sommarsäsongen är över. Om jag inte börjar plugga eller nåt istället dårå.

Nu blir det stickning i soffan och talbokslyssning!