Jag vaknar ju aldrig.

Ungefär så känns det just nu.

Jag somnar tidigt och vaknar helst inte förrän tio på förmiddagen. Jag går runt och gäspar hela dagen och vill helst lägga mig och smålura under en filt i soffan i stället för att hitta på roliga saker. Jag känner mig inte pigg på hela dagen och orkar således inte ta mig för braiga saker som bakning, promenader eller annat skönt.

Troligen har jag nåt i kroppen som ligger i startgroparna. Vem vet.. en konstig influensa kanske?

Det blir nog bättre snart.

Jag skulle gissa att många kanske tycker att jag sover för mycket, men vad gör man? Jag ställer ingen klocka nu när jag är arbetslös. Jag vaknar när kroppen vill. Den vill ju uppenbarligen sova, så...

Idag, söndag har jag börjat dagen med att planera morgondagen med Åsa. Hon fyller år och vi har båda ärenden in till samhället och ska stråla samman där. Jag ska försöka få tag på ett par fina byxor och lite underkläder, det börjar finnas behov för en uppdatering i garderoben. Vet i f-n när jag köpte underkläder sist.

Jag undrar vad jag ska ge Åsa i present. Kanske en egenhändigt målad tavla till bebisrummet de just gjort i ordning?! Det tror jag minsann.

Gäsp!

Mer kaffe...

Fy för kokta rödbetor.

Alltså. Jag hade nån slags förutfattad, nästintill erotisk föreställning om hur jävla gott nykokta rödbetor med lite smör skulle vara. Jag menar, det låter ju gudomligt.

Det är det inte.

Den här dagen kommer inte att gå till historien som den mest inspirerande. Jag har sökt ett jobb som jag inte vill ha, jag har gått runt och frusit, beklagat mig över trötthet och såklart kokat rödbetor.

Hoppas verkligen på en energikick i nån form. Äter apelsiner och väntar.

Garntrassel eller klet och damm - det är frågan!

Åh, nu finns det grejer att göra minsann. För mig oxå alltså.

Började spackla i fredags och slipade lite av det igår. Nu återstår väl typ lika mycket eftersom jag även ska spackla taket. Fint blir det iaf, men jag är lite less på min deltamuskel, som jag hade problem med i somras.

Jag slet ut den efter att ha grävt ur en hel grusgång för hand, stått och öst stenkross först i en skottkärra och sedan ut på gången. Efter det mera ös med singlet plus att jag typ inte vilade nånting i somras. Trädgården fick allt :)

I allafall så är den ond igen. Kanske inte så illa som inflammerad, men jag tar det lugnt på dess begäran. 

Stickningen i soffan drar i mig lite. Det vore skönt att sitta nerkurad under en filt och pyssla med något inte lika dammigt, men samtidigt - vad jag kommer att kunna ligga och njuta i nya sovrummet sen! :) Stickningen får vänta.

Helgen har varit relativt lung annars. I går tog både jag och Fredrik en vilodag och gjorde endast livsnödvändiga sker som att äta god mat, se på rolig tv och knapra chips.

Är lite avundsjuk på mina föräldrar, som var på brorshustruns vernissage i Stockholm i lördags. Jag hade gärna oxå varit där, men ibland får man låta bli när kassan säger nej. Tydligen hade hon visning på tiotalet tavlor som var jättefina. Kul, jag har inte sett vad hon har gjort nångång. Bara en liten fotograferad bild på inbjudan till utställningen, vilken ser ruskigt bra ut trots sitt ringa format.

Det blir kul att träffas och prata akrylfärg, duk, svinborst och annat nästa gång!

Nu ska jag leta några jobb och sen kleta spackel.

När ilskan har lagt sig...

Så är det riktigt härligt att få gå hemma och söka jobb.

Visst tycker jag fortfarande att det är fel att jag inte kan kombinera plugga med jobbsök, men ibland får man gilla läget.

Och nu gillar jag...

-att jag ska åka och kramas med Åsa om en stund. Hon har inte långt kvar till förlossningen nu och det är så faschinerande.

-att jag ska få börja spackla väggar och tak i nya sovrummet i helgen och bli mer delaktig i renoveringsarbetet hädanefter. Det har jag sett fram emot länge.

-att jag ska få tid till att baka massa bröd, virka filtar och motionera.

Jag gillar att vara glad.

Nu är jag besviken.

Har verkligen sett fram emot att börja plugga igen.

Sökte och kom in på två distanskurser innan jul. En textil översiktskurs på 7,5 poäng och en färglära med textil inriktning på lika många poäng. Kurserna skulle sammanlagt landa på 75% studiefart. Skönt tänkte jag. Då har jag något att pyssla med under tiden jag söker jobb, samt parallellt med eventuellt nytt jobb. Jag känner mig så pass driftig att jag tror att jag skulle kunna knåpa ihop både studier och jobb.

Men..

Det är lite trist när jag kollar a-kassans hemsida och får reda på att jag minsann inte kan få några som helst stämplingspengar om jag ska plugga.

Det vill säga att jag får nöja mig med de cirka 2000 kronorna i studiebidrag som jag kan få från CSN. Hmm.. Att ta lån är uteslutet känner jag. Speciellt när det handlar om två kurser som i sig inte kan leda direkt till ett nytt jobb utan mest är sökta för min personliga tillfredsställelses skull.

Att jag får cirka fyra gånger så mycket pengar per månad genom att gå helt arbetslös utan att göra ett jota är rätt så sjukt. Det borde ju föredras och belönas att folk vill göra något kreativt? Även om jag inte kan få jobb på 15 poängs strökurser så kan det kanske ge mig en insikt att; ja, jag vill plugga vidare till till exempel textillärare och garanterat få jobb. Utan denna "provapåmöjlighet" så vet ju inte jag hur pass redo jag är att sätta mig i skolbänken igen.

Idag har jag således tagit kontakt med arbetsförnedringen och skrivit in mig. Ren formalia känns det som. Jag behöver verkligen inte denna myndighet annat till att konfirmera mig som arbetssökande inför a-kassan.

Jag har dessutom mailat och tackat nej till mina två kurser. Suger verkligen hästpung. Ursäkta ortdvalet, men jag är så less över att behöva göra det.

Kollade lite på högkoleprogram till hösten och har hittat ett treårigt lärarprogram för förskola, förskoleklass, grundskolans tidiga år inriktning lärande genom textil. Det tänker jag söka, sen får vi se om jag har turen att få jobbet på flygplatsen tillbaka eller ett helt annat som jag sökt i dagarna.

Annars så har jag det bra. Har varit och träffat mina gamla studiekompisar och nära vänner Tuss, Mallan och Hansen i Motala i helgen. Tuss fyllde 30 i somras och vi har inte fått möjlighet att fira henne tillsammans förrän nu. Det gjorde vi med att fixa en hemlislördag med början på spa i Vadstena följt av middag på en jättefin italiensk restaurang.

Det var hur mysigt som helt att umgås igen. Konstigt nog, eller kanske helt natuligt, så var det som att vi inte varit från varandra. Vi räknade ut att senaste gången vi träffades alla fyra samtidigt var för mer än sju år sedan. Det har alltid varit nån som inte kunnat komma loss. Hur som helst så blev det mycket prat och skratt. Vi har för säkerhets skull redan bokat in ett nytt datum i juni så att alla ska kunna. För det här vill vi göra oftare!

Fick träffa Tuss son Max för första gången oxå. Han är snart fyra år den lille rackaren. Hur söt som helst. Sprang runt och lekte Lucky Luke och kallade oss för "tjejerna".

Nu ska jag ta tag i anti-julstämningen här hemma. Granen ska ner och likaså stjärnor, stakar och annat pynt. Sen blir det gräddning av ciabattabröd medan jag muttrar vidare.

Jädra a-kassa.

Ledighetsstress.

Jag känner mig stressad.

Vet inte om det är nervositeten inför tisdagens solosång i kyrkan som börjar vakna eller det faktum att jag faktiskt är arbetslös just nu. Det är massor med roliga saker som händer nu i januari, men jag känner mest att jag blir lite orolig i kroppen. Kan jag verkligen slappna av? Jag måste ju fasiken ha ett jobb.

Jag har pratat om att ha lite is i magen och ta ett par månader "ledigt" nu och invänta att eventuellt få jobbet tillbax under flygplatsens vår- och sommarsäsong, men är det ett korrekt sätt att hantera det hela?

Har förvisso två distanskurser på högskolan som jag tänker ta mig an som sysselsättning, men det ger ju knappast kosing i någon större utsträckning.

Idag, lördag är jag nog mest oroad över att jag håller på att bli rejält förkyld. Ska öva med Åsa i eftermiddag och hoppas att det ska funka att sjunga trots att jag inte övat på flera dagar. Hon kanske har något bra knep på hur man håller en förkyld röst ren. Kantorns dunderkur eller nåt :)

Fredrik snickrar på övervåningen och jag kan inte hjälpa till.

Kanske lite däri stressen ligger oxå. Jag vill ju även jag att rummena ska bli klara fort och att vi hinner med alla projekt vi vill under året. Att se planka för planka hoppa på plats är jättekul, men tänk om jag oxå hade kunnat snickra - då hade det gått dubbelt så snabbt.

Men, men.. jag får hia mig ett par veckor. Sedan är det dags för mig att fixa med det slutliga ytskiktet. Sätta väv, måla, tapetsera, lägga golv och sist men inte minst pynta. Ska designa en ny sänggavel som ska kläs med nån typ av vadd och lakansväv och sedan ett bra och starkt tyg uppepå, som går att ta väck och tvätta. Med tanke på tapeten så blir det nog något grönt, men jag väntar tills jag har rullen hemma så att jag kan ta en sväng till tygskroten och få exakt rätt kulör på tyg.

Det snöar idag. Det är jättefint. Kanske ska omvandla min sysslolöshet till en långpromenad. Var ute ett par timmar i går och eldade skräp och passade på att ta ett varv runt några av granngårdarna medan svärmor tog över eldvaktandet, det kändes härligt i såväl kinderna som skinkorna när jag somnade igår.

Så får det bli.