Ett år till att arkivera.

Snart inne på årets sista dygn.

Känns alltid lite vemodigt med nyår kan jag tycka. Det är på nåt sätt just den där natten om året när vi faktiskt ser räkneverket ticka framåt. Inte bara ett nytt datum för slentrianmänniskan. På två sekunder går ett år och det grå i hårsäckarna rister till och hotar vakna.

Det är oxå förväntansfullhetens ögonblick. En ny sida i en bok, eller en helt ny bok beroende på vad man har för förhoppningar.

Jag är inte mycket för att hålla mina nyårslöften och tänker därför inte sätta upp några fasta mål under 2009. Dock önskar jag att jag kan lockas hänga på alla andra som vill åstadkomma underverk gällande hälsa, ekonomi och hobbyverksamhet samt glädjas åt den lilla framgången istället för att bli besviken på mig själv att jag inte lyckades jogga fyra km varje dag.

Jag har ju såklart lite saker på lut som jag vill ska uppfyllas under det kommande året, men jag låter sånt vara en liten hemlis så länge.

Har haft en konstig julhelg helt utan självklarhetskänslor vilket jag brukar ha.

Längtade ihjäl mig efter att åka hem till föräldrarna och fira, men satt och grät kvällen innan för att jag inte ville lämna Fredrik.

Dock blev det en mysig jul. Hade ynnesten att få med mig hela familjehögen ner till huset på annandagen och de tre dagarna som följde var jag nog en av världens helaste och lyckligaste människor. De åkte igår och då var det jobbigt. Idag är jag glad igen. Jag är där jag ska vara.

Kan meddela att jag fick precis det jag ville ha i julklapp. En vit termoskanna som kostar massor och är i ruggigt snygg, dansk design. En kolsyreapparat. Hmm.. jag vill ju inte göra reklam allt för tydligt i den här bloggen, men en hint om vad det är är att den Streamar Sodavatten väldigt bra :) Fredrik och jag fick ju givetvis julklapparna tillsammans och även bärbara telefoner, världsatlas, kaffekvarn och massa god choklad kan läggas till den fina presenthögen.

Renoveringen har tagit fart på allvar tack vare mina föräldrar och brors besök. Jisses! Hela övervåningen ser ut som f-n just nu, men det är massor som blivit gjort. Två gå-in-i-garderober är nedsågade och detta har medfört cirka en dubblering av hallens storlek. Om inte i faktiska kvadratcentimeter så i känslan. Man får inte cellskräck längre som brorsan uttryckte det.

Fredrik och svärfar har nästan satt klart allt gips i blivande sovrummet och igår kändes det verkligen som att det börjar dra ihop sig för färdigställande. De är fantastiskt duktiga!

Under gårdagen åkte vi till en BRA färgbutik och skaffade väv och lim och lite snickerifärg samt spackel, remsor och sandpapper. Najs. Snacka om nostalgitripp för min del. Jag kan sakna att jobba i färgbutik. Golvet köpte jag och mamma i söndags till en billig penning på sveriges största varuhus för möbler och inredning, fyra bokstäver och platta paket, och det lägger vi såkart nästan sist. Skönt att ha det hemma dock.

Nu ska jag lyssna lite på Håkan Nessers senaste bok i lurar och se om jag kan sova gott trots en sen middagstupplur i afton. Apropå lyssna...

Vi fick spontanbesök av Niklas och hans skottska kompis i eftermiddag. Göta Petter vilken underbar dialekt han hade skotten. Jag skulle kunna lyssna på honom på band! Kul med kompisfika, det är grymt underskattat. Jag hoppas att det kan bli en trend i vår bekantskapskrets att svänga förbi varann under ickeplanerade former.

Nu sover vi!