Kul så länge det varade.

Jag tycker inte om ordet brist.

Det är aldrig kul att lida brist på något.

C-vitaminbrist kan ge trötthet, brist på vissa ämnen i hjärnan kan ge mer än så. Vissa brister är livshotande.

Kaffebrist är oxå en brist, men lätt att göra något åt. Brist av något kan ge en känsla av saknad. Saknad kan göra att man brister i entusiasm och glädje.

Inte gillar jag ordet brist bättre om man sätter arbete i direkt anslutning till det heller.

De som inte har något jobb lider brist på arbete. Kanske av den orsaken att de lider brist på erfarenhet eller utbildning. Brist på motivation kan oxå ge brist på arbete.

Arbetsbrist. Kort och inte alls gott.

Där jag arbetar är det arbetsbrist. Det är inte jag som brister. Alltid en tröst. Det är branchen i sig som är bristfällig, inte min kompetens.

Jag är dock inte behövd. That kind of sucks.

Jag är inte arg.

Eller jag ska kanske skriva att jag inte brister i humöret, men nog suckar jag lite tungt och tycker att det är trist.

Det var ett bra jobb, en bra utvecklingsplats, en glad plats med utmaningar, bra folk och spännande uppgifter.

Jag får vara kvar till nyår om inget snabbt förändras. Precis som hissbranchen går ju flygbranchen upp och ner. Kanske på två helt olika sätt, men ändå likasamma.

Har spenderat dagen med att efteranmäla mig till högskolekurser med utannonserade platser kvar och hoppas på det bästa.

En glad nyhet är iallafall att vi inte har ström på hela övervåningen.

OCH att jag använt ordet brist hela 20 gånger i detta inlägg utan att ens gilla det. Applåd till mig!

Jeje.. jag är snart på banan igen.

Längtar hem ibland.

Har just avslutat ett samtal med mamma på telefon. Vi pratade jul och anledningen till att jag ringde var att tala om att jag bokat tågbiljett till den 23/12. Jisses. Jag längtar verkligen dit. Samma sak varje år och ack så underbart!

Pappa och jag som sätter ihop plastgranen i fel ordning (typ bottenbit, topp och sedan mitten, så att granen får timglasform) och hämtar sen mamma för inspektion. Lika kul varje gång :)

Vi sjunger högt och glatt till Absolute Christmas-skivan och sjunger Jesus Christer på alla ställen det förekommer i stället för Jesus Kristus. Oxå lika kul varje gång.

Jag gör marsipangrisar med tre ögon, låtsas behöva nysa över pappsens uppställda knäckformar, vi smygsmakar julskinkan vid midnatt och jaaa.. det är så det ska vara! :)

Blev lite extra fylld med hemlängtan nu oxå eftersom jag pratade med Mika via msn. Den gullrumpan är gravid! :) 

Det var förra sommaren vi senast sågs och jag saknar henne kopiöst. Även om vi alltid vet var vi har varann så är det synd att det ska gå så lång tid mellan varven. Ska försöka få till en träff snart.

Är ledig denna måndag efter att ha jobbat morgon både lördag och söndag. Gött.

Har inget inplanerat utan ska bara softa hela dagen. Öva lite på sångerna och stuva undan lite tvätt.

Kanske att jag skulle försöka ge mig ut skogen idag igen för att försöka hitta lite vitmossa och lingonris. Var ute och samlade massor igår, men blev så inspirerad att skapa något och allt gick åt till en hjärtformad krans att ha på dörren. I år är det lite extra speciellt att gå ut och leta saker.. för jag gör det i min och Fredriks alldeles alldeles egna skog! :)

Tjingeling!

Singing Bee...

Det finns ett tv-program där folk vecka efter vecka sjunger falskare än sur mjölk och säkerligen har skitroligt. Men.. Jag KAN verkligen inte se detta eller för allt i världen lyssna på det. Eftersom jag har vad jag skulle vilja kalla "lite för bra" gehör, så mår jag dåligt av falsksång. Det gör lixom ont i mig. Jag tycker det är pinsamt, jag blir frustrerad och gillar inte alls detta hos mig själv. Fan, jag kan inte ens njuta av en liten dagis-kör.

Nu har jag galet nog tackat ja till att sjunga i en kyrka i trettonhelgen. Solist javisst!

Åsa ska kompa och sjunga stämmor och det är fyra jääättefina melodier vi ska framföra.

Nu är jag bara så jäkla rädd att jag ska vara lika jädra askass som de som ställer upp i Singing Bee och totalkrascha dessa mästerverk.

Jag har en bit kvar till ett bra självförtroende vad det gäller min sång. Uppenbarligen!

Jag vet att jag kan, men jag är jätterädd för att ens försöka visa det.

Kan tacka en viss Linda-person i en parallellklass i högstadiet för det, som bokstavligen sa till mig att jag inte fick sjunga överstämman på en luciasång om inte hon kunde ta den samtidigt. Så var hon hes vid något tillfälle så fick jag vara tyst. Punkt.

Hon var irriterad nog att jag skulle hålla ton till hela luciatåget innan vi gick in på ställena.

Många andra har också vräkt ur sig "Kan du sjunga!" med ett visst lyft i ena ögonbrynet. Does Not Help!

Jag övar på här hemma. Det blir många höga toner på trettondagen och jag hoppas att det blir så bra som jag tror att det kan bli om jag bara slappnar av och litar på mig själv. Ska träffa Åsa snart igen och få lite mick-träning för sång. Jag har ju bara talvana i sånna makapärer.

Fredrik är på after work ikväll och...

...telefonen ringde precis här. Svärmor bjuder på revbensspjäll i kväll så slipper jag äta själv. Mums! Ja.. jag hade tänkt skriva att jag troligen blir sittande framför tv:n med en skål popcorn längtandes efter att prinsen ska komma hem.. men nu slipper jag längta själv!

Släkthelg och supersnagg.

Har haft en hektisk, men helt fantastiskt underbar helg. Åkte upp till mamma och pappa i fredags och där väntade, förutom gosepäronen och lille katten Emil, två mostrar och en morbror. Skitkul! Vi käkade tacos och fick prata ikapp lite. Mostrarna fick inspektera älsklingen och jag känner mig övertygad om att han gjorde succé. Han har den effekten på folk :)

Lördagen spenderades i bil och vid kaffebord. Vi drog först ner till Nyköping för att fira mormors åttionionde födelsedag. Det var första gången även för mormor att få träffa Fredrik. Hon har lite problem med att prata och får oftast inte fram så många ord. Uttrycket i ansiktet när hon fick en björnkram av honom berättade dock att hon var såld.

Från Nyköping åkte vi sedan till Eskilstuna och hälsade på nästa lilla tant. Farmor bjöd på bullar, kaffe och whisky. Gott!

Jag känner att jag kommer vilja fortsätta att göra så att jag träffar båda mina gamla när jag är uppe i Sörmland och hälsar på. Jag vet att det är lite makabert att resonera om att de snart kanske inte finns med oss, men faktum är ju det att de är just gamla. Jag vill inte spekulera i vem som trillar av först och med detta prioritera vem av de två jag hälsar på. Så hädanefter blir det båda eller ingen.

Söndagen spenderades hemma på landet och gick på tok för fort. Som alltid.

Apropå tokar...

Snagg skrev jag som rubrik.

Ja, jag har lekt med hårtrimmern igen. Att jag inte lär mig! ;)

Nu är det riktigt kort överallt. Jag vet inte om detta är en efterkonstruktion för att få mig att känna mig bättre till mods men såhär tänker jag: Jag har haft mohikan.. jag vill ha längre. (Öööh, så däför snaggar jag det!) En utväxt mohikan är inte alltför vackert. Jag tänker att om allt blir jämnkort så får det en snyggare väg ut. 

Mamma sa det mest komiska och underbara när jag i morse anklagade mig själv för att ha gjort nåt dumt.

" Det är som med Ölandstokar. Någon gång mellan varven måste man kapa dem vid rötterna för att de ska växa upp och bli ännu snyggare"

Lysande! Tack än en gång för de orden.. nu är det bara att vänta ut det! Ska sätta mig och sticka en gosig mössa dock. Det är kallt att gå ut utan hår.

Yes, we can!

Har just tittat på hela blivande president Obamas segertal på en stor svensk dagstidnings webb-tv.

Jag fick rysningar i morse när Fredrik kysste mig farväl och berättade att USA fått sin första svarta president och dessa eskalerade nyss till små snövlande ljud (jag är förvisso förkyld, men) och saltdroppar på ostsmörgåsen. Nu sitter ett brett leende klistrat i ansiktet..

Jag har inte följt valcirkusen speciellt noga om jag ska vara ärlig, men efter att ha hört talet så är jag starkt förvissad om att det kommer att hända saker "over there".

En vän uttryckte att Obama är svenskt blå, men amerikanskt röd. Det kanske stämmer. Jag vet inte hur hela hans politik ser ut och törs inte göra mig någon uppfattning om det än. De som känner mig vet att jag inte är speciellt svenskt blå. Ändå känner jag att Obama talar till en sådan som mig oxå. Han har solidaritetstänket av en röd snubbe. Han tror på förändring genom gemensamma ansträngningar, han tänker på barnbarnsbarnen och vilket ansvar vi har nu, han talar som om jämställdhet är det naturligaste som finns och jag hoppas, hoppas, hoppas att folket där borta kan ta till sig det och göra alla fina tankar verklighet.

Sen ska han ha pluspoäng för att han inte tackade Gud förrän sist och bara en endaste gång.

Jag tror ju att världen skulle bli lite skönare om folk hade tron på att det är vad vi människor gör som får konsekvenser - inte vad Gud vill. Han får gärna vara med som hejarklack, men en lagspelare vetitusan.

Förlåt om jag trampat übertroende på foten nu. Detta är trots allt bara min uppfattning.

Men jag är glad idag. Trots att jag vaknade med migrän och fick ta hand om en död Rödhakepippi på mattan i vardagsrummet innan jag ens fick på mig kläderna så känner jag mig lätt i sinnet. (Tack snälla katter för den fina presenten)

I dag är en bra dag.

Mohahamonsterförkyld.

Tänk vad man kan göra med två par trasiga nylonstrumbyxor, virkgarn, en vass sax, kajalpenna och nagellack!

Var på min första halloweenfest sen jag vet inte när i lördags. Jo, det vet jag. Det var i Vesum i början på 2000-talet. Typ 2002 eller 2003, då partyeliten drog ett hundratal monster till Dackestop. I lördags träffades det något blygsammare, men precis lagoma antalet tjejer och åt indisk mat, snackade jobb och lite annat och hade det skittrevligt. Fyra stycken var vi, tre av oss gick ut på krogen efteråt och hade spökat ut oss en del. Annelie och Maria var djävul respektive ängel i söta glitterperuker och jag var något slags blåslaget träskmonsterfnask med spinelväv och grejs i kläderna.

Kul var det minsann. Vi sprang mellan två uteställen med jackorna i säkert förvar i garderoben och som ett brev på posten är jag förkyld som en tok nu.

Åkte till jobbet igår för att gå kurs. Hade schemalagd arbetstid direkt efter men kunde tidsförskjutas och fick förvisso ingen mertid, men inte heller frånvaro då jag åkte direkt hem och la mig. Är sjukanmäld idag. Skittråkigt.

Ser fram emot att bli frisk och kry till helgen då jag ska åka hem till mamma och pappa. Fredrik ska få träffa mostrarna och mormor och kanske nån kusin till mig på lördag och det ska bli intressant. Jag hoppas vi hinner åka en sväng till farmor när vi ändå är ute på turné, men det återstår att se.