Onsdag 12 September 2007 at 11:17 am
Jag tror att nåt av det jävligaste som finns är när den man älskar far illa.
Tänk om det fanns en magisk knapp att trycka på som gjorde allt bra. Eller en manual som visade hur jag praktiskt kunde hjälpa. Men det gör sällan eller aldrig det. Jag har vadat i avgrundstträsket själv, jag VET att det inte finns något någon annan kan göra för en, utom att finnas där och vara som vanligt.
Så jag försöker vara som vanligt. Hur fan det nu går när jag känner till sanningen.
Tisdag 11 September 2007 at 1:31 pm
Och med det vill jag inte säga att jag går och väntar på att kärleken ska slå till och förväntar mig att det krävs tålamod och tillit. Nej tvärtom. Jag är så kär att jag inte trodde det gick att vara så larvig :)
Det är en av anledningarna till att jag inte bloggat på typ en månad. Jag har farit som en galning mellan hemma här och Linköping och lyckats paja bilen på kuppen (den står på verkstaden i detta nu). Sen har jag inte suttit vid datorn så ofta och när jag väl gjort det så
har det mest varit för att byta några ord med vännerna och kolla mailen.
Det har definitivt hänt en hel massa skoj som är värt att blogga om. Jag ber om ursäkt ifall jag skapat frustration eller nåt liknande i väntan på nya fräscha inlägg ;)
Jo..
Jag har gått och blitt 30 sedan sist. Inget konstigt med det. Känns inte annorlunda på något vis. Kan nog tacka pojken för utebliven trettioårskris iofs. Hade jag varit rå-singel och inte trivts på jobbet som jag gjort sista tiden så hade nog ågrenen smugit sig på och påminnt mig om den biologiska klockan och visarnas snabba rotation framåt.
Sen har jag varit på besök hos släktingar i Åhus och blivit inspirerad att starta ytterligare en pysselrelaterad hobby = smycketillverkning.
Annars så har jag både fått visat upp Fredrik för min släkt samt blivit uppvisad för svärisar och syster+sambo nere i Västergötland. Båda med mycket gott resultat får jag säga. Har iofs en gigantisk blåtira och lår-.. hmm, nej skink-kaka (usch vad äckligt det lät) efter en halv volt i Fredriks systers trappa. Den är ondskefullt rödlila. Inte trappan alltså utan skinkblåtire-kakan. Men jag kunde ha slagit halvt ihjäl mig, så jag får väl vara glad för det. Snygg förstapresentation av mig själv dock. Hoppas de inte tror att de var de tre glasen vin de hällde i mig som fick mig att ramla :)
Är ledig idag och har just snickrat ihop en liten minibyrå från IKEA. Ska ha mina pysselsaker i den. Ska bara betsa den och lacka den nu. Sen har jag klippt lugg - GULLIGT värre!
Tudiluuu!